Om broholmer

BROHOLMER

Broholmer är en gammal dansk ras av mastifftyp som kan räkna sina anor långt tillbaka i tiden. Det är möjligt att redan vikingarna tog hem dessa stora hundar från sina rövarstråt till England. Arkeologiska fynd av hundskelett av broholmertyp har hittats i vikingagravar.

Avkomman till dessa hundar kan sedan ha blandats med tyska mastiffer som danska hovet fick av tyska kungligheter några århundraden senare. Det finns belägg, från slutet av 1500-talet, för att danska kungen Fredrik II fick några engelska mastiffer i gåva av skotske kungen Jacob I. Dessa korsades med de inhemska stora raserna och gav upphov till det vi i dag räknar som ursprunget till broholmer.

De stora hundarna användes från början till jakt på hjort, varg, vildsvin och björn men blev framförallt populära på gods och herresäten som gårdvarar och boskapsvaktare. De drev boskapen till de stora marknaderna på Jylland och blev också kända som ”slaktarhundar” Ända till i början av 1900-talet kunde man stöta på dem framför många av Köpenhamns slaktarbutiker

I dag fungerar de flesta broholmer som vaktande familjehundar.

Enligt rasstandarden skall en broholmer vara en godmodig, lugn, stabil och sällskaplig hund som, trots sin vaktinstinkt, inte får uppträda aggressivt. Den vaktar genom sitt skall och sin storlek utan att behöva ta till tänderna. En broholmer ska vara nyfiken, uppmärksam och orädd.

Även om broholmer, idag, framför allt fungerar som vaktande familjehundar är det många broholmer som visat sig väl lämpade för till exempel personspår, viltspår och nose work.

I likhet med många andra stora raser mognar broholmer sent, både mentalt och fysiskt.

Fysiskt sett är broholmer en lyckad blandning av storlek, goda proportioner och bra rörelser. Tillsammans med ett älskvärt psyke är det en oslagbar kombination.

Broholmerrasen har två gånger hotats med total utplåning. Vid det första tillfället, i mitten av 1800-talet, räddade jägmästare Seehested på godset Broholm på Fyn den ”gamle danske hund” genom att bedriva en målmedveten avel på raskarakteristiska exemplar.

Jägmästare Seehested gav bort valpar till folk i Danmark under den betingelsen att de skulle följa upp aveln. På detta sätt fick hunden en stor spridning och blev åter en vanlig och uppskattad hund.

Hundrasen fick, efter Seehesteds mer än 30-åriga pionjärgärning inom aveln, namnet broholmer efter godset.

På Köpenhamns Zoologiska trädgård hade man, från 1859 till 1929, broholmer som en del av parkens djurbestånd. Man utnyttjade hundarna som ammor till tiger- och lejonungar. Köpenhamns Zoologiska trädgård sålde sina valpar till, bland annat, Sverige och Tyskland, både till zoologiska trädgårdar och till privatpersoner och de stambokfördes och ställdes ut i dessa länder omkring 1890.

Trots att man bedrev en betydande avel i 1800-talets senare hälft var detta inte tillräckligt för att säkra broholmerrasens bestånd. Vid slutet av första världskriget upphör hundhållningen vid Köpenhamns Zoologiska trädgård. Krig, hungersnöd och sjukdomar decimerar rasen kraftigt och efter att den siste broholmern registrerades 1950 räknades rasen som utdöd.

1974 påbörjades ett rekonstruktionsarbete lett av en handfull entusiaster i samarbete med Dansk Kennelklubb. En artikel, ”På sporet af Broholmeren” som utkom i DKK:s medlemstidning Hunden i maj 1974, lockade många läsare att höra av sig med fotografier och berättelser om familjens stora hundar. Bland dessa upptäcktes två livs levande exemplar av broholmer. En gul hanhund på 11 år, vid namn Björn, och en svart hanhund på 7 år som hette Manne. Manne är stamfar till våra nutida broholmer. Ursprungligen har det bland annat korsats in mastiffer och boxer för att få fram den broholmer som finns idag.

När broholmer, efter 20 års ansträngningar, fick internationell status och FCI:s godkännande 1998, fanns det bara 425 hundar i Danmark. I samma vända upphävdes det exportförbud, som tidigare hade rått, och broholmer kunde börja sprida sig till grannländerna.

Populationen är dock fortfarande så liten att rasen formellt sätt måste räknas som fortsatt utrotningshotad. I ljuset av detta är det väldigt viktigt att man, även utanför Danmarks gränser, följer de avelsregler som Dansk Broholmerselskab har satt upp.

2001 importerades den första officiellt registrerade broholmern till Sverige.

Denna första hund, tiken S29693/2002 Imdra (född 2000), skulle bli anmoder till en stor del av de broholmer vi i dag har i Sverige då hon 2004, efter dispens (ED 2) från danska ASU, får 8 valpar; 7 tikar och en hanhund.

En av dessa tikar; S45570/2004 Humla, parades 2007 med Sveriges första importerade hanhund, S14932/2003 Truls (född 2001, importerad 2002), med 7 valpar som följd. Detta blir den tredje svenskfödda kullen.

2006 fick S56352/2006 Gertrud en kull på 3 valpar.

Tillsammans med de svenskfödda hundarna, hundar som kommit till landet tillsammans med sina danska ägare och ytterligare några importer så utgjorde hundstammen mot slutet av 2008, ca 30 hundar i Sverige. I dag finns ca 120 broholmer i landet.